Vänta, det kommer…

Inte övertygad än? -Klicka på bilden, sen kan du nog klicka en gång till för att förstora igen… Sen måste du bara fly, eller hur?!

Jo, jag har sprungit in i den här spindeln. Det är jag som fotat den.

Det var iofs ett tag sen (1/7)

Den här kallar jag hissen

och här är ju tekopparna som snurrar superfort.

Men se vem jag träffade:

Jo, mamma var faktiskt med, och hon åkte en superläskig hiss. Jag tror hon kallade den ”fritt fall tilt”, men pappa tyckte att det var så läskigt med mamma där uppe så han glömde ta kort.

Men håll ut, jag har massor att skriva om, snart ska ni bla få läsa om vår semester och hur jag har löst min gratisparkering för att den faktiskt ska vara gratis.

Håll lite koll på hemsidan karin.skillborg.se (utan www). För servicens skulle så skriver jag ett inlägg när jag börjar blogga på allvar igen.

Sen var vi ute och Lova hittade givetvis en kompis som hon var tvungen att släpa hem, men lyckligtvis höll de sig mestadels på Lovas rum, puh… de fortsatte visst att göra sånna där plattor

Efter de hade röjt här i ett par timmar så fick kompisen gå hem, sen har jag haft fullt upp med mitt lamm. Jag har just hittat en superhäftig sak på det. Det är en snigel som man kan flytta bak, så går den fram alldeles själv, samtidigt som den surrar. Se själv, men stäng av ljudet först, för det blev nåt fel i konverteringen, så det bara brusar.

Det är fantastiskt dålig kvalité på mammas mobilkamera när det gäller videodelen, men ni ser ju alla fall att jag jobbar hårt eller hur?!

Och efter en så här tuff dag är det inte undra på att man somnar när man ligger i pappas knä

Sov gott alla

Kram Majken

Ps jag fick min 7:e tand idag

Grrr, tom Lova frågade varför jag var arg, trots att jag inte sagt nåt. Ganska snart var min hjärna fullt sysselsatt med att klura ut mer eller mindre desperata idéer ang hur jag skulle kunna överklaga boten. Hur pinsamt är det inte att få en bot på en gratisparkering, och vad ska Kristian säga? Det är ju trots allt hans pengar jag lever på… Jag skulle kunna ta ett kort på rutan med p-skivan full synlig. Jag lusläste boten, aha, tiden stämmer inte, jag kom faktiskt minst 10 min efter deras tidsangivelse. Det måste helt enkelt finnas ett sätt att slippa den. Nu har jag det, jag säger att jag var iväg för att hämta en skiva (en till, eftersom det är tveksamt om de tre jag redan har räcker…) och att boten satt där när jag kom tillbaka. Till syvene och sist fick jag faktiskt erkänna att det var jag som gjort fel och att det INTE är ok att förfalska bevis eller skylla på nån annan. Helt plötsligt fanns det bara mig själv att vara arg på. Men då var jag redan halvvägs hemma igen.

Vad jag lärt mig förutom att lägga fram p-skivan? Jo, man ska inte köra bil när man är arg. Man gör så många konstiga saker då, som att köra 1,5 varv i rondellen bara för att man är för upptagen med onda planer när man kör in i rondellen och därmed missar skylten, som talar om vilket håll E18 ligger. Eller saktar in vid ett övergångsställe för att släppa förbi gående, så att bilen bakom behöver tuta för att uppmärksamma mig på att det faktiskt är trafikljus vid övergången och att det tom är grönt, i alla fall tills JAG kört förbi…

Dessutom är det nyttigt och befriande att erkänna sina misstag, om sisådär ett
år eller så kanske jag till och med kan skratta åt det. Snälla säg att det finns nån mer som fått kontrollavgift på en gratisparkering.

För övrigt har Lova varit så där otroligt söt, snäll och charmig. så jag var bara tvungen att köpa en vävram till henne.

Men du tror väl inte att jag fick smaka när de väl var klara?! Hon är allt lite snål ibland. Och eftersom jag kräver att hon ska respektera mig och mina saker, så får jag snällt respektera att jag inte får smaka hennes kakor, fast så klart med den vuxna kommentaren att hon kanske inte får smaka när jag har bakat… Well man kan ju inte vara supervuxen jämt, eller?!

Ja, de står i kylen och jag har fortfarande inte smakat.

Tänk vilken tur att Lova var sjuk och jag därför fick mitt paket idag på morgonen så jag kunde öppna det hemma i lugn och ro utan några barn som nyfiket tittade på för att se hur glad mamma blev över… ja, se själva: Undrar hur de tänkte här. Det är klart, det kanske är en uppmuntran till att mamma faktiskt ÄR bättre på att torka bord än vad pappa är? Och att Lova tycker att jag faktiskt är värd en finare disktrasa än den vi har?

Jag har närt en längtan att ha en egen hemsida. Jag vet på ett ungefär hur jag vill att den ska se ut och lite vad den ska innehålla. Jag har insett mina begränsningar när det gäller programmering och därför velat ha en mall.
Kruxet är att det inte verkar vara någon annan som vill ha en lika dan hemsida som jag, eller så är det så att jag inte är tillräckligt bright på att att använda mallarna för att få de att se ut som jag vill…
(Nej, du behöver inte berätta vilket alternativ du tror mest på)

En önskan med min hemsida är att jag ska kunna ha en blogg för nära och kära. Jag det är flera saker jag skulle ha velat skriva om, men eftersom jag inte har kunna gjort det på ett smidigt sätt så har jag hoppat över det, fram till idag. Detta går inte att motstå längre, jag var helt enkelt tvungen att ta saken i egna händer och skaffa mig en blogg. Jag tycker att Jonnas detaljer är precis en sån blogg (utseendemässigt, för innehållsmässigt kan jag aldrig matcha) som jag vill ha. Sagt och gjort jag fixade en egen på wordpress. Efter allt registrerande , designande och första sidan skriven kom jag att tänka på att Mackan har en sjysst hemsida som har lite av vad jag är ute efter. Sagt och gjort jag spanade in vad han använde för något. Well inser att det visst är WordPress det också. Men tills jag (ehum, harkel, Kristian då…) laddat hem, installerat och fixat till den precis så som jag vill ha den, får ni hålla tillgodo med enbart en blogg.